Vad tycker vi egentligen om musik? Vi älskar det eller hur? Men varje gång frågan kommer om vad du lyssnar på musik? Vill vi inte alla svara : lyssnar på allt! Vi alla vill gärna vara musiksnillen och ha koll på de kända rockstjärnorna från 80-talet samtidigt som vi vill visa att vi känner till alla de bra underground banden som bara spelar på svartklubbar så man måste vara fett cool för att känna till dem. Vi alla vill visa att vi spelar "lite" på en instrument så att folk får för sig att man faktiskt är bra på det när man bara har lärt sig 5 olika ackord.

Vi alla känner igen frågornar ; ja du vet det bandet från Tennesee? Eller du har väl hört denna låten innan? Vi svarar alltid ja, vi vill alltid visa att vi kan, VI är musiksnillen jag lovar! Men det är klart, att vara musikaliskt är glamouröst och mode just nu, att ha en liten edge som visar på att man har något alldeles extra eller att man klär sig på ett specifikt sätt som skriker ut att man är musikintresserad. Vi vill så gärna. Jag vill så gärna, jag har försökt men frustationen när jag inte vet namnet på sångaren i Black Sabbath eller gitarristen i Rolling Stones är oövervinnlig, hade jag varit intresserad i dem banden så hade jag ju vetat det? Så enkelt är det. Jag kan annat, jag kan alla namnen på alla i Kings of Leon, jag kan svartklubbarna i London och jag kan känna igen en låt när jag hör den. Jag kan inte många namn utantill men det kanske bara är som jag är ? Jag har aldrig haft lätt att lära mig namn eller låtnamn, det går om jag pluggar in det, men det ska ju komma naturligt och jag verkligen är intresserad, eller hur? Jag älskar musik och det tar de mesta av min tid men jag kanske helt enkelt har gått och blivit kär i tonerna, i takten , i texten istället för att bli kär i artisten och bandet. Eller?

Jag kan namnet på det jag vill kunna, jag är musikkunnig jag tycker och att spela gitarr, vi är bara olika på det sätt vi förhåller oss till det vi kallar musik.